Mulleturer

Abisko 1-5 augusti 2017

Jörgen, Freddan, Arvid

Version:1.0 StartHTML:000000209 EndHTML:000001081 StartFragment:000000976 EndFragment:000001043 StartSelection:000000976 EndSelection:000001043 SourceURL:http://www.vinmulle.n.nu/admin/imageupload.phpImage upload for Vinmulle.n.nu

 

Dag 1: Stockholm - Abisko - Tältlägret 

Rebecca skjutsar till Arlanda (Tack!)

Flyg från Arlanda 11.45, framme i Kiruna 13.20.

Buss från Kiruna flygplats 14.15, framme i Abisko 16.00.

Jörrgen och Freddan provianterar i butiken. Bland annat ett Bregott-paket som kommer att hålla sig fast hela veckan. Säger något om temperaturen.

Vi väger ryggsäckarna. 16-17 kg.

Start vandring 16.45 från Abisko turiststation 360 möh.

5 km på Kungsleden söderut längs Abiskojokkas kanjon (bild 1556).

Och + 100 höjdmeter.

Översvämningar redan efter 1 km. Stigen står under vatten påett par ställlen. (bild 1559)

Det har varit en ovanligt snörik vinter och en mycket sen vår. 

En värmeperiod i juli men regn innan vi kommit. 

Det kommer visa sig vara mycket höga vattenflöden. 

Tar av mot sydost mot det så kallade "Tältlägret". (bild 1561)

Det börjar regna. 

Myggor när vi stannar. 

Fortsätter vara mygg hela veckan när man inte rör sig förutom på hög höjd. Men de bits inte, kanske pga våra myggmedel. 

Efter ytterligare 3 km och ytterligare + 200 höjdmeter är vi framme vid tältlägret 660 Möh. 

Tältlägret är nu borta kvar finns bara en flaggstång och en förfallen kåta. På 1920-talet och ett tag framåt restes tält/kåtor för turister här.  

Framme 19.15 efter 2,5 timme och ca 8 km och +300 höjdmeter, ganska lättgånget. 

Flaggstången syns väl när man närmar sig. 

Vackert läge med storslagen utsikt mot Torneträsk i norr och upp mot dalen Pallenvagge i syd. 

Ett stort vattenfall uppåt i bäcken Pallenjåkka brusar. 

Dit uppåt ska vi imorgon. 

Vi sätter upp tältet på onaturligt gräsbevuxen plätt, kanske skapad för turisterna på 1920-talet?

Annars växer här inget gräs, bara ljung, lingonris, hjortronris. Och på sina håll svårpasserade videsnår. 

Ingen mobiltäckning. Vi stänger av Mobilerna för resten av vandringen. 

Vi äter middag, frystorkat som alla middagar och luncher. 

Jörgen och Arvid äter Real Turmat. Freddan Adventure Foods. Allt smakar utmärkt.

Det finns två andra tältlag. Far och tonårsson från Skåne. Kille och tjej i 30-årsåldern. Han verkar erfaren, inte hon. 

Dimman kommer (bild 1561). 

Vi somnar snabbt till vattenfallets brus, inget kortspel. 

 

Dag 2. Tältlägret - Pallenvagge - Mullevagge - Siellavagge - Alisvaggi. 

Det regnar hela natten. Bättre sikt vid frukosten. (Bild 1563-1565)

Far och son vänder, de bedömer att det blir för svårt att gå vidare pga det höga vattenflödet, och går istället tillbaka till Kungsleden. 

Vi kommer iväg 10.30.

Det regnar.Vi har på regnställ och kepsar.

Freddan har ny mao-liknande keps.   

Vi går brant upp, delvis  i videsnår upp till Pallenvagge. 

Det regnar och det är kallt. 

Det fortsätter strila ordentligt i timmar och vi blir blöta och kalla.

Vi kommer upp på 1000 meters höjd och nu är det blockterräng och stenskravel. 

Blocken är hala. 

AJ!

Arvid halkar och får en smäll av staven upp i bröstet. (som sedan kändes av i bröstet i ett par veckor)

Vi går vidare. 

Det är mycket vatten, det rinner lite överallt.

Vi klafsar på, kängor och sockor är nu blöta, och kängorna torkar sen inte under veckan.  

Unga paret som tänkt gå Siellavagge österut vill inte gå vidare pga vattenläget utan slår läger. 

Vi möter dem två dagar senare och får då höra att de frös där i tältet. 

Bara vi går denna dag genom Pallenvagge. 

Vi vadar flera bäckar och går genom deltalandet och förbi ett par små sjöar. Här är det kargt, högalpint och trångt med branta höga bergssidor. Påminner mycket om Pastavagge. (bild 1566)

Vadar ett par bäckar till. 

Jörgen ska spänna remmar runt byxorna för att stoppa vatten vid vaden men är så kall om händerna att det inte går. 

Arvid har nu tunna sporthandskar vilket hjälper. 

Det rinner längs ryggen och sockor och kalsonger är helt blöta, 

Vi väntar med lunch i hopp om att det ska bli bättre väder. 

Vi är på ca 1050 möh. 

Vi ser den imponerande glaciären i Pallenrieppe upp till vänster i sydost, men vi svänger höger mot västsydväst in i den namnlösa tvärdalen. (bild 1567)

Rieppe = svårtillgänglig nischformad dal, oftast med glaciär. Vilket stämmer bra här. 

Vi kommer ner en bit och det slutar regna. 

Det blir varmare och vi stannar och äter lunch. 

Här växer gräs och gula blommor, här är nu en vänlig natur. (bild 1570-72)

Vi tar av regnställ och allt känns plötsligt lätt och bra. 

Vi (Jörgen) kommer på att vi ska kalla den här namnlösa dalen för Mullevagge!

Vi vet att det svåraste vadet återstår, Siellajåkka. För att sedan fortsätta Siellavagge västerut, söder om Siellajåkka. 

Grundsten skriver "normalt inga större problem"

Men nu är det ju inte normalt flöde. 

Vi kommer ner till Siellajåkka och den forsar fram. Högt vatten och hög fart på vattnet. 

Ska vi vada? Eller istället gå tillbaka en bit och vada i mullevaggi och gå siellavagge västerut men istället norr om siellajåkka?

Eller gå siellajåkka uppströms österut i Siellavagge för att leta lättare vad uppströms?

Vi väljer det sista alternativet.  

Vi vadar mindre anslutande bäckar och går upp en bit i den allt djupare och brantare bäckravinen i Siellavagge, men flödet är fortsatt avskräckande starkt i Siellajåkka. 

Eftersom vi inte kan vada här ska vi upp ur bäckravinen som är tvärbrant. 

Vi får använda händerna så brant är det. 

Det finns stenar att greppa tag i ibland men många av dem bara släpper. 

Med tvekan tittar jag ner, det är tvärbrant ner till jåkken 10-20 höjdmeter ner. 

16 kg på ryggen. Full koncentration. 

Med viss möda och viss puls kommer vi upp ur ravinen. 

Vi fortsätter uppåt och österut. (bild 1572, 74, 75)

Siellajåkka fortsätter brusa starkt. 

Nu bestämmer vi oss för ändra vår plan och fortsätta gå Siellavagge österut hela vägen till Alisvagge. 

Den vägen som paret hade tänkt gå. 

Vi kommer upp till vattendelaren på 1120 möh där ett par sjöar finns. Vi går på snö. (bild 1576-77)

Branta stenrasslänter rakt ner i sjöarna. 

Snön bär som tur är. 

Man vet inte alltid om det är sten eller sjö under snön. 

Det är sen omväxlande block och blöta mossmarker. 

Ibland kan man välja. 

Jag väljer allt oftare att klafsa i mossmarkerna. 

Vi kommer fram till kanten på Siellavagge och solen kommer fram en stund. 

Kalsongerna har torkat. 

Nu är klockan 19.00

Vi laddar med jägarblandning (nötter och russin) innan vi ska ner för branten till Alisvaggi. Utsikten är storslagen över Alisvaggi, vi ser milsvitt (bild 1579-80 samt film)

Nu ska vi ner från 1100 till 700 meters höjd för en brant som Grundsten kallar "mycket brant", 

Uppifrån ser det ut som ett stup, flera hundra meter högt. 

Och det finns ingen stig, vi ser iaf ingen. 

Var ska vi gå ner?

Vi inser att vi kan hamna i återvändsgränder men vi har inget val, det är bara att gå och hoppas att man kan komma vidare. 

Vi går fram och tillbaka längs ett stup. 

Vi satsar på en snölega, Jörgen går först. 

Kommer snölegan bära? Kommer den vara hal? Den är brant-

Först i en smal spricka mellan en klippa och ett snöfält. 

Så upp och ut på snölegan. 

Och den bär och är inte så hal. 

Bra!

Vi kommer ner en bit men kommer till samma läge igen. 

Nytt stup och vi går fram och tillbaka igen för att se var vi ska gå ner. 

Vi hittar en väg, nu med videsnår och block. 

Arvid tar en del steg genom att sitta på rumpan. 

Stavarna kommer väl till pass. 

Vi kommer till slut ner i Alisvaggi och kan pusta ut. 

Har gått ca 20 km i svår terräng. 

Vi kan blicka upp mot branten (bild 1582)

Klockan är 20.00 (!) och vi har gått 9,5 timmar med en timmas lunch. 

Det finns oändligt med plats men vi tältar ändå nära det enda andra tältet på kilometers avstånd. Nära en liten sjö utan kontakt med älven. (bild 1583)

Det är ett enmanstält och vi ser aldrig tältägaren.

Vi ser ingen annan människa efter 12-tiden denna dag. 

Vildmarkskänsla! 

Det börjar regna och vi äter inne i tältet. 

Tur att vi är så viga!

Vattenflaskan med vatten från sjön innehåller ett simmande grodyngelliknande kryp. 

Det får bli diskvatten. 

Vi lägger nu om turen och beslutar oss för att gå västerut i Alisvagge mot Abisko istället som planerat österut mot Kaisepakte. 

På detta sätt kan vi äta avslutningsmiddag i Abisko och duscha innan vi flyger hem. 

Vi somnar trötta och nöjda, snabbt utan kortspel. 

 

Dag 3

Alisvagge - Gardenvagge

Det regnar från och till på natten. 

Man ser myggorna genom tältduken som sitter på utsidan. 

Vi unnar oss sovmorgon och lite längre frukost. 

Strumpor man har i sovsäcken torkar. De man hänger upp i "taket" torkar ej. 

Vi kommer iväg först 11.30. 

Vi går upp och ner för kullar, genom videsnår. 

Ibland spångat, men ibland är spångarna i dåligt skick. 

Vi möter ett par unga Norrbotten-killar som vandrar för att fiska sig igenom sjö-systemet. 

De enda vi möter denna dag före femtiden då vi når fram till Kungsleden. 

Det nappar inte idag säger killarna men det finns öring och röding. 

De förvånas över att vi inte har spön med oss. 

Vi ser en helikopter som lämnar av ett par personer och utrustning vid sjön Bieggaloupal. 

Lunch-rastar med fin utsikt över sjön Ähparjaure och Kåtotjåkkamassivet även om vi ej kan se högsta topparna. (bild 1584-85)

Vi går liksom alla dagar med regnbyxor. Det regnar från och till och även när det inte regnar så är videsnåren blöta som kommer emot byxorna. (bild 1586-87)

Vi rundar Siellatjåkkamassivet och får utsikt norrut mot Gardenvagge och fjällen längre bort norrut. (bild 1588- 90)

Vi kommer ut på Kungsleden, möter genast folk. 

Vi slår läger 17.00 just innan vi ska ner i videsnåren i Gardenvaggi. 

Vi sätter upp tältet några hundra meter ifrån Kungsleden för att slippa folk. 

Det börjar regna igen och vi äter i tältet. 

Det slutar regna och vi borstar tänder i klar sikt, solen lyser på Kåtotjåkkamassivet och för första gången syns toppen 1991 möh (bild 1592). Bilden tagen 20:33. 

Vi spelar kort i tältet. 

 

Dag 4

Frukost med utsikt mot Kåtotjåkkamassivet (bild 1594)

Vi kommer iväg 09.30. 

Har 19 km kvar till Abisko. Norrut. 

Dusch och restaurang hägrar. 

Vi börjar gå och möter massor med vandrare, både svenska och utländska. 

Vi kommer fram till Siellavaggis västra ände, där vi skulle kommit ut enligt ursprunglig plan (bild 1595-1596). 

Någonstans långt upp där finns Mullevaggi. 

Lite lagom svårtillgänglig, bortanför Kungsledens välbesökta stig. 

Vi kommer fram till en meditationsplats med storslagen utsikt mot sjön Abiskojaure och fjällen runtomkring. (bild 1597-98)

Vi går ner brant och går över hängbron över den stora jåkken. 

Där möter vi unga paret!

De gick Siellavagge västerut men norr om Siellajåkka så de slapp vada den. 

De fick då gå långt norrut ända hit och delvis genom vide och björkskog ibland utan bra stigar. Väldig omväg om man ska söderut. 

Vi är alla glada att träffa på varandra och höra om vägval. 

Det regnar inte alls sista dagen, skönt. 

Vi rastar på kulle vid sidan av leden med utsikt över Abiskojaure. 

Fint väder. 

Vi fortsätter längs kanjonen (bild 1599, 1601)

Ett par km från Abisko möter vi kille och tjej i 20-25 årsåldern som tittar på Google-karta på mobilen och som frågar om vägen. 

De har ingen papperskarta!

Freddan ger sin papperskopia. Den är de mycket glada för. 

Undrar hur det gick för dem. 

Kommer fram till Abisko turiststation 17:00. 

Väger ryggsäckarna, de väger drygt 15kg alla tre. 

Slår upp tältet, i tältområdet i björkskogen. 

Många tält men välordnat, man har sin egen plätt med små träd mellan vårt och nästa tält. 

Vi duschar i den mycket enkla men fungerande servicestugan. 

Middag 20:00 i restaurangen. 

Kaffe vid fönsterbord med panoramautsikt över Torneträsk och de vackra fjällen norr om. 

 

Dag 5

Buss Abisko - Kiruna avgår 11.10. 

Två gånger får bussen stanna för renhjordar på vägen (bild 1603-1605)

Lunch inne i Kiruna på Spis. God buffe! 

Vi äter upp oss lite grann efter tältlivet. 

Flytten av Kiruna stad pågår. 

Fem dagar tidigare fanns klockan på stadshuset kvar. Nu är den borta. 

Flygbuss till flygplatsen. 

Flyg till Arlanda där Susanne hämtar (Tack!)!

En härlig vandring är till ända!

 

 

Vårvandringen 2005 blev ingen vårvandring. Det blev en vårpaddling! Freddan, Järven o undertecknad (Arvid) begav oss i slutet på maj till sjön Båven i Sörmland

 Vårvandringen 2005 blev ingen vårvandring. Det blev en vårpaddling! Freddan, Järven o undertecknad (Arvid) begav oss i slutet på maj till sjön Båven i Sörmland. Väderrapporten lovar sol hela helgen, det ska dock bli regn på lördagen. Från bilradion lär vi oss vad en ”potatisskalle” är. I Skebokvarn hyr vi en 2-mans öppen kanadensare och en 1-mans havskajak med sittbrunn och två packhål. Hyra 280:- + 280:- = 560:-. Flytvästar, paddlar och bajsspade (!) ingick. Dessutom hyr vi två packtunnor för kanadensaren (för vi tror det ska skvätta) vilket ska visa sig vara ett lyckokast (pga regnet som kommer). Uthyraren skiner upp då vi kommer, vi är de enda kunderna den här helgen.

Vi ger oss iväg. Skönt att slippa bära! I kanadensaren bestämmer främre man takten och bakre man riktningen. Freddan (fram)och jag (bak) börjar i kandensaren och det blir sick-sack i början. Precis som uthyraren sagt ser vi snart fiskljusar. Sveriges största bestånd ska finnas här. De seglar ovanför oss för att se till att vi inte närmar oss boplatserna. Verkar onödigt eftersom bona är i talltoppar! Vi turas om att paddla kajaken. Den är snabbare och ger en skönare rörelse för kroppen. Man sitter lågt, precis nere vid vattenytan. Så blir det Freddans tur att ta kajaken, men … han kommer inte ner, sittbrunnen är för liten!

Lagom till lunchrasten kommer duggregnet. Det blir gulaschsoppa från burk, mjukostmackor och folköl. Lite ovant att gå iland och ombord utan brygga.

Båven har formen av en sjöstjärna. Vi börjar i nordväst längst ut i en tarm. Vi har motvind och får det hela dagen. Vi möter bara en båt på hela dagen. Efter 6 timmars paddling är vi framme vid Prästön där vi sätter upp tältet. Nu regnar det rejält. Bara Järven har varit rutinerad och tagit stövlar. Vi går runt den lilla ön, det finns hela fem eldplatser. Nu är vi glada över tunnorna, praktiskt och enkelt att hålla grejerna torra. Vi tänder engångsgrillen, men en skur släcker den. Nu är det kris. Ska vi äta köttet rått? Som ingenjör Andrée och grabbarna gjorde. Som tur är har vi en scout ibland oss. Järven lyckas få upp så bra glöd i eldstaden att vi kan grilla köttet genom att lägga grillådan i glöden. Tillsammans med en flaska rött sitter köttet bra! Det slutar regna. Kaffe. Lägereld. Utsikt över vattnet. Då vi krupit in i tältet kommer häftigt regn och ett rejält åskväder. Som final en stor knall rakt ovanför oss. Men tältet håller tätt.

2005-028-paddling.jpg  2005-029-paddling.jpg

2005-030-lagerplats.jpg

På söndagmorgonen har ovädret dragit undan. Och vinden har vänt så vi får motvind hela hemfärden också. Vi ger oss ut i växlande sol och frisk vind. Det går gäss rakt emot oss. Vid ett par uddar har kanadensaren nästan svårt att komma förbi. Men ett par powerbars stärker oss.

På hemvägen möter vi inte en enda båt. Däremot ser vi en och annan som klipper gräsmattan eller ser om husen. Vi passerar en stor gård, en fin kyrka , en gammal prästgård och några stora hus, ser en flott herrgård, men det är knappt några vanliga fritidshus. Att paddla påminner om att åka långfärdsskridsko. Man ser långt. Man är utsatt för vinden. Man vill inte hamna i vattnet. Järven berättar hur man ska ta sig ur kajaken vid kappsejsning: (1) hängande upponer under vattnet spänner man loss stänkskyddet (2) sedan slår man en kullerbytta ut ur kajaken. Vi testar inte denna gång …

2005-031-grillning.jpg  2005-032-kanoterna.jpg

Rickard, Carlos, Gurra, Ricardo, Arvid o Freddan fick en ovanligt varm och skön majvandring på Sörmlandsleden (etapp 19-21) ,2004

044mulle12anhammar-kopia2.jpg  089gurrarastplats2.jpg

 

045femmullaranhammar.jpg

099eld.jpg

082fornborg.jpg

069rillemorgondisk.jpg050allatoppen.jpg

En rekordstark grupp med deltagare ända från Oslo och Madrid njöt i vårsolen på Sörmlandsleden (etapp 16-18) , i maj 2003.

Deltagande mullar var Rickard, Roar, Gustaf, Freddan, Jörgen, Arvid. Vi gick etapp 16-18, totalt ca 30 km. En del vildmarkskänsla; vi mötte endast 3 personer på 2 dygn. Inga hus men många timmervägar. Omväxlande natur. Bra väder, inget regn.

Fredagen: Avfärd 14.00 från Stockholm. Rille o Roar kommer direkt från mataffären med välfyllda kassar. De lämnas vid starten vid Skottvångs gruva. Arvid o Gurra åker till målet i Ånhammar för att hämta Freddan o Jörgen. Det visar sig även denna gång att grusiga genvägar är senvägar. Vi kan bara köra 30-50 km/h, och vi får inte kartan att stämma med grusvägarna. Det visar sig bero att vi kört fel. Bilvägen mellan start o mål ca 35 km. Det gör att vi inte börjar gå förrän 18.30. Vi får skynda oss säger Jörgen för hockeyn börjar 20.00. Efter en stund kommer vi fram till Älgsjöbackens gruva från 1600-talet som lades ner så sent som 1945. Banvallen är kvar, liksom ett par stugor, gruvhålen och en massa sten. Med hjälp av teckningar får vi en inblick i det hårda gruvlivet. Rickard spekulerar i att så här kanske Kista ser ut om hundra år! Med tavlor som berättar om Ericssons storhetstid i slutet av 1900-talet. Med Jörgen i täten skyndar vi fram till Bredsjön. Mycket bra rastplats. Två eldstäder, en vid vindskyddet vid vattnet, och en en bit in i skogen. Vid sjön äter vi middag. Rille tar fram spanska smakrika korvar i rikliga mängder. Folköl och tetravin öppnas. Gurra serverar köttgryta med nötter och ris, mycket bra! Han har ett smart upplägg med fryst köttgryta men kokar riset med sjövatten. Vi avrundar med Freddans hallonkräm och mandelbiskvier. Nu mår vi gott! Gurra har med radio. Sverige tar ledningen mot Slovakien 1-0, jubel! Hockeyn känns dock så avlägsen att vi snart inte har koll på ställningen. Vid den inre eldstaden gör vi upp eld och sätter upp tälten. Jörgen, Gurra o Freddan i det ena, resten i andra. Whiskeyn och konjaken kommer fram. Även tobaken – Jörgen satsar på cigarr, Arvid/Freddan på snus och Gurra med sin nya pipa tar stilpoängen. Helt rätt. Versioner av Hipp Hipps fotbollsramsa ”Cafe Latte” ekar. Varma kläder på. Efter fjolårets ösregn har Freddan o Rille (framförallt) garderat sig och köpt ungefär samma Haglöfs top-of-the-line regnbyxor som Arvid. Det blir mörkt. Roar tar fram en pannlampa – wow en ny pryl vi inte ens tänkt på!

roaratnight.jpg itaeltet.jpg

Lördagen: Lugn morgon, vi har ingen brådska. Vi ringer hem, dålig täckning så samtalen bryts då och då. Så är vi iväg. Jörgen och Roar går i tajta svarta t-shirts som Jonas gärna hade sett Mark i. Gurra o Rille går i snygga rutiga skjortor med undertröja. Arvid o Freddan går i funktionella (och dyra) North Face skjortor i supermaterial med luftningsblixtlås på sidorna. Gurra är nöjd att få användning för sina Stenmark-skor, det är inte å ofta. Gurra liksom övriga med låga skor får några spännande blöta passager, för bitvis går vi genom våtmarker. Tydligen intressant fågelliv men det är väl lite som att kasta pärlor åt svin för vi vet inte vilka fåglar vi ser och hör. Under drickspausen gräver vi fram dricksflaskor ur ryggsäckarna – utom Roar som lugnt dricker ur sin slang från vattenpåsen – en dyr pryl är ett bra redskap! Till lunch blir det Arvids pasta med köttfärssås och Jörgens chokladkakor, cocos är en ny smak. Vi kommer till en brunvattensjö med kallkällor i närheten. Vissa fyller på vattenflaskorna. En mulle blir efter hemkomsten till stan orolig i magen och källan kan vara orsaken. Orolig är också en huggorm som går upp i attackställning då vi stör hans solstund på stigen. Arvid ser en ödla. Och apropå djur så får en annan mulle två fästingar med sig hem. Vi slår läger vid Härbärgsjön. Med viss möda hittar vi 2 tältplatser vid vindskyddet vid sjön. Till middag lagar Roar o Rickard spansk köttgryta med köttbitar, lök och bönor. Hela 5 bönburkar har släpats ända hit, imponerande. Och gott! Sjön visar sig ge ett fantastiskt eko vilket glatt testas i nattmörkret. Det är månsken från halvånen. En stor fågel skränar ibland. Staden och bilarna känns väldigt avlägsna. Vi sover tungt och länge.

hattar.jpg

sjoe.jpg

Söndagen: Vi går genom flera kalhyggen. Så kommer vi till Putbergens naturreservat, ett av landets främsta urskogsområden. Skogen är nästan 300 år gammal och tallarna är verkligen höga. Vi stirrar upp mot tallkronorna ungefär som man stirrar upp på skyskraporna i New York eller Chicago. Roar ser en kopparorm. Så plötsligt är vi framme vid Ånhammar, en idyllisk plats med en liten fors, välskötta hus och gräsmattor. En skön vandring är redan slut.

lagbild.jpg framme.jpg

Vi tackar Jörgen speciellt såsom pådrivare för årets vårvandring. Och Rickard o Roar som kom ända från Madrid resp. Oslo.

Kan det bli en höstvandring också?

/Arvid

2002 förstärktes gruppen av Rickard som inte missade vårens höjdpunkt nämligen Sörmlandsleden (etapp 14-15) i växlande väder, mullarna fick testa vad sina prylar går för.

Resebeskrivning Sörmlandsleden etapp 13, 14 och 15. Medverkande; Mulle 1, Mulle 2, Mulle 3, Mulle 4

Dag 1 - Fredag 3/5: Det bar av från Stockholm vid 14-tiden. Freddans bil Ragnar lämnades ca 1 timme senare vid Skottvångs Grufva. Jörgens namnlöse bil med 250 uppchippade kusar lämnades vid en vägbom vid södra delen av Klämmingen. Sen gick vi, med start ca 16.00, 3-4 kilometer till toppen av Fräkensjöberget (92 möh). Där restes tälten invid ett vindskydd och Arvids härliga viltgryta med potatismos åts ackompagnerad av "bota" vin, Don Simon, Carlos I, Grants, ost och lite korvar. Sedan mycket snack runt en mysig brasa. "Kusinerna" sov i ett tält och Arvid och Jörgen i det andra.

mulle123eld.jpg

Dag 2 - Lördag 4/5: Mullarna åt frukost i duggregn för att sedan ge sig ut på helgens verkliga kraft prov, 18-19 km gång i ihållande regn i ganska kuperad terräng. Alla, utom Arvid, blev genomvåta. Arvid glänste nöjt i sitt nya dyra regnställ. Mycket välinvesterade pengar. Man kan helt klart köpa sig till framgång! Ännu en gång har det bevisats. Helt tydligt blev det på kvällen då en helt torr karta drogs fram ur byxfickan. Dagen hade många likheter med Vistasvaggi 1995 med tanke på vädret och utgjorde alltså en mycket bra utrustingstest, och machoprov. I hagelskurar intogs lunchen vid sjön Glådran. Det var en härlig ärtsoppa med mackor för alla utom Mulle 2 som föredrog Ravioli. Vandringen gick efter lunch via Ulvsäterbergen, Fredriksberg och de höga (92 möh igen) invid Mellan-Marviken, slutligen till en mycket mysig rastplats på en udde i Mellan-Marviken. I takt med huggargängets yxhugg intogs en mycket god risotto, med "lomo", i uppehållsväder, dessutom blev det en crianza från Ribera del Duero, ostar, chorizo, jordnötter, Grants, Carlos I och en härlig fruktkräm till kaffet. Under och innan middagen kämpades det hårt med att få igång en brasa av genom våta stockar och grenar, och till slut gick det tack vare Jögges utmärkta gasbrännare. Ännu en dyr-köpt framgång som sannerligen muntrade upp. Mullarna var dock mycket trötta denna dag så redan vid 21.30 tiden kröps det till kojs. Natten var dock mycket regning och åska väckte samtliga mullar tidigt dagen efter.

mulle123lunch.jpg

Dag 3 - Söndag 5/5: Äntligen kom solen fram, så frukosten och den sista lätta vandringen på ca 5 km till Skottvång blev mycket härlig. Ragnar tog oss via Laxne lanthandel, och några goda glassar och bullar, till de "namnlösa kusarna", så att vi vid 11.30 kunde vi bege oss av hemmåt, mycket, mycket nöjda med 2002 års Maj-mulle vandring.

mulle134morgon.jpg

Detaljer att minnas från denna vandring - Mycket bra uppslutning på resan. Exempel på uppoffringar: Mulle 4 från Spanien och Mulle 1 hoppade över en bröllopsmiddag. - "1, 2, 3, 4, våra prylar äro dyra. Bästa truppen - Friluftsgruppen!" - Rilles korvar (Salchichon och chorizo) - Vyn över Marviken - Jörgen räddar brasan med gasbrännaren - Söndagfrukost i sol - Hagel i lunchsoppan - Arvans snygga lösning med papper i kängorna. - Jörgens fantastiska stol. Mycket viktig för att skapa stämning runt lägerelden. - Freddans risotto med Rilles lomo - Slapp trängas i rökigt vindskydd med yx-gänget - Ljuset på mossan i tallskogen på söndagmorgonen - Tranan som hälsade på mullarna ... många höjdare! - Och kanske stärkte det självbilden av mullarna att vi faktiskt kan vara ute i alla väder. I alla fall ett tag. Och det blev en bra pryltest. - Ett 90 eurocents vin på tetra-brik smakar bättre en vin från en "bota". Dessutom lättare att ta med sig, och svårare att hälla ut på andras ryggsäckar. - Arvans tillfälliga senila minneslucka ... (drog en Freddan historia från kvällen innan påstående att Ingrid hade berättat den) - Från krogen till skogen, ... eller var det tvärtom?!? - Rilles trick med att torka byxorna under gång. - Att vi kanske borde paddla kanot i Marvikarna nästa gång. - Den varma men inte helt torra sovsäcken under lördagsnatten. - Vem blir den femte vinmullen att hänga på en mullevandring? P, D eller T? En av de tre fick ett klart lägre odds. - Freddans och Rilles genomvåta regnbyxor på söndagsmorgonen, efter ett härligt regn och åskväder under natten. - Jörgens nya kamera från det 21a århundradet. - Måndagens träningsvärk i benen. - Skogsresterna i ryggsäcken. Regnvåta kläder, rökdoft och tallbarr. - Myran som hade kopplat ett grepp om tältduken och följde med Freddan hem.

Härligt att vi fick en så fin avslutning på vandringen. Det gör att man vill planera nästa vandring snart.

Utrustnings minnen och tips. Följande nyinköp planeras: Mulle 1: Nya regnbyxor Saknade diverse saker ffa pga att en utrustningslista inte hade gjorts, tex tändare Mulle 2: Större regnskydd och gaskök Saknade diverse saker ffa pga att en utrustningslista inte hade gjorts, bla bestick, matlåda och vin. Mulle 3: Nya regnbyxor Saknade diverse saker ffa pga att en utrustningslista inte hade gjorts, tex snöskydd, regnskydd och vin. Mulle 4: Nya regnbyxor, gasbrännare, stol, nya lätta snöskydd, tält (hyra för 450 sek/vecka är dyrt i längden), extra skosulor och uppblåsbart l.ulag. Dessutom saknades ett örngott.

Tips: - Gör utrusningslistan i excel. Då kan även lägga in vikter och därmed enkelt räkna ut hur mycket allt till slut kommer att väga. - Skydda ryggsäcken och alla tillbehör väl mot regn. - Bra regnkläder är helt nödvändigt. Arvan får helt klart 5 "kottar" här. Nytt, dyrt och bra. Helt enligft mullarnas devis. - Bra köksdetaljer är viktigt, tex diskborste, diskmedel, plastslev och teflonkastruller. - En majvandring bör vara 3 dagar med 2 övernattningar. - 4 liter vatten behövs per person.

Vill du läsa mer om Sörmlandsleden? Kolla in: http://www.sormland.se/sormlandsleden

2001 provade Jörgen, Freddan och Arvid Sörmlandsleden (etapp 12-13) för första men inte sista gången

Resebeskrivning Sörmlandsleden etapp 12 och 13. Medverkande; Mulle 1, Mulle 2, Mulle 3

Dag 1 01-05-12 Efter att motorn nästan kokat på essingeleden anlände Arvid till Sörmland vid 17.30. Fredrik och Jörgen var lite tidigare ute och hade hunnit med både fika och ruttplanering. Vi lämnade ena bilen vid slutmålet och gav oss iväg, lite hopklämda i Arvids bill till Vattugruvan, mitt ute i skogen dör etapp 12 har sin början. Efter att en genväg blivit en senväg i Mölnbo kunde vi spänna på oss ryggsäckarna och börja vandra.

Efter ca en timme kommer vi fram till lilla Horssjön, snabbt upp med tältet men Arvid har spanat in vindskyddet. Fredrik tillagar en undebar Risotto med parmaskinga och serverar ett bra portugisiskt rödtjut därtill. Ur ryggsäcken halar Jörgen fram en av resans nya prylar - Walkstool - en umbärlig men bekväm pryl att ha med sig i sörmlänska skogarna. Det är vacker vid den här lilla sjön och vid solnedgången tänds brasan och vi tar fram whiskyn och myser runt elden.

Dag 2 01-05-13 Uppstigning vid 10.30, bra väder och redan varmt. Vi slappar liet efter frukost och kommer iväg vid 12 tiden. I dag ska vi gå ca 15 km. Leden börjar med backar upp och ned och vi tar igen oss på en vacker utsiktspunkt inna lilla Alsjön. Det är en vacker och omväxlande natur som vi går igenom. Vid 2 tiden börjar magen kurra och vi rastar vid en liten bäck. Ur ryggsäcken tar Jörgen fram en burk med soldatens ärtsoppa - hur ska det gå i tältet inatt? Dricksvatten fylls på från den lilla bäcken. Under lunchen träffar vi på några andra vandrare som är ute på dagstur. Fredriks gasolbrännare visar sin kvalitet som pryl så maten blir snabbt klar.

Efter ytterligare några timmars promenad i ensliga marker kommer vi till nattens rastplats vid Djupsjön. Vi hittar en lite gräsplätt som är perfekt att sätta tältet på. Lite längre bort finns ett vindskydd och där träffar vi på Alaska. Han vilar upp sig efter tre veckor där borta och vi kommer lagom till semifinalens slutminuter. Sverige förlorade mot Tjeckien i straffläggning. Det hjälpte inte att TV3 flög över Sudden från USA för 500.000 kronor. Viu lämnar Alaska ifred och går över till vår sid av viken där Arvid serverar en undebar torrfodergryta, men köttbitarna hade lite underlig konsistens. Efteråt korvgrillning, mera whiskey och snack runt lägerelden. Nu var vi alla lite trötta i kroppen och somnade tidigt. Det går att sova tre i tältet men det blir lite trångt. Vem var det som snarkade???

Dag 3 01-05-14 Revelj redan vid sju och snabbt ner med tältet för att komma till en solig plats att äta frukost. Alaska var redan försvunnen borta vid vindskyddet. En lätt vandring tillbaka till bilen gjorde att vi var tillbaka på hemmaplan redan vid lunchtiden.

En avkopplande helg i ett fantastiskt naturområde som vi gärna besöker igen.

I maj 2000 gjorde vi vår första låglandsvandring på Roslagsleden

Reseberättelsen förlorad då Geocities la ner. Återberättad 2011.

Freddan, Jörgen och Arvid gick två dagar och en natt i området kring Domarudden och Wira Bruk. Vi tältade vid en sjö i sällskap med en stor fågel som lät som när man blåser i en tom flaska. Exotiskt i mörkret.

Vandringen gick i uppodlade trakter med en hel del vägar och hus. Inte alls lika vilt som Sörmlandsleden.

Vintertur till Sylarna Mars 1999

Freddan, Arvid, Jörgen, Rickard o Gurra åkte på egen vintertur runt Sylarna i mars 1999.

Reseberättelsen förlorad då Geocities stängdes. Återberättad 2011.

Vi gick den klassiska jämtlandstriangeln storulvån-blåhammaren-sylarna-storulvån. Vi stannade en extra natt i sylarna och gick topptur. En guide försökte locka med oss att gå i grupp upp på storsylen men vi valde att gå själva upp på lillsylen. Vi hade tur, det blev en sagolik dag med strålande sol, vindstilla och någon minusgrad. Solglasögon och solkräm på! Toppen var lätt att bestiga, Gustaf kom till o med upp med skidorna på. Stighudarna kom till bra hjälp där. Oförglömlig stund på toppen på drygt 1700 meters höjd med panoramautsikt åt alla håll. Det är något visst med toppar. Ner åkte vi telemark. Nåja, försökte i alla fall. Att svänga med turskidor på packad vågig snö är inte det lättaste så det blev många vurpor och många skratt. Skön afterski på liggunderlagen mot fjällstationens vägg, med fjällen i blickfånget.

Gustaf och Arvid gav sig iväg på en vintertur med STF i april 1998 längs Kungsleden Abisko-Kebnekaise

Reseberättelsen förlorad då webhotellet geocities stängde. Återberättad 2011.

I ett infall av ödmjukhet kom vi på att vi ville lära oss mer och åkte inte själva utan med STF-grupp. Freddan kunde tyvärr inte följa med så det blev Gustaf o undertecknad (Arvid). I gruppen om ca 10-12 fanns Freddans grannar från Lilla Paris, Fredrik Pauli och Susanne, som vi hade väldigt roligt med.

Turen gick längs kungsleden: Abiska-Abiskojaure-Alesjaure-Tjätka-Sälka-Singi (passerades utan övernattning)-Keb-Nikkaloukta.

Turen gick i månadsskiftet april-maj i riktig vårvinter. Vid en rast hördes ett litet plask i snön och en liteb bäck visade sig plötsligt som inte synts i snön. Sista etappen Keb-Nikkaloukta åkte vi helikopter för att dalen var översvämmad.

Valborgsmässoafton firades i Sälka i sommarnattljus förstärkt av snön. En skolgrupp ledde vårsångerna. Ett dass eldades upp som brasa. Milsvidd utsikt med fjäll runt om. Säregen och mäktig upplevelse.

Vi övade på att gräva ner oss och sätta upp vindskydd.

Jotunheimen Juli 1997

Denna sommar var det dags för mullarnas första internationella äventyr. Grannlandet Norge och dess fantastiska national park Jotunheimen med bland annat Nordens högsta berg Glittertind skulle intas och bestigas. Gänget som skulle görat’ var: Mulle 1 (Fredrik), Mulle 2 (Arvid) , Mulle 4 (Rickard), Mulle 99 (Gustaf), Järven (Per Järvenäs) och Roar Alme. Den sistnämnde var den lokale bergsgeten som skulle visa vägen åt grannlandets hjältar, de numera mytomspunna Mullarna. “Bästa truppen, Friluftsgruppen!”

15/7 Denna vandring inleddes med samling på Oslo Sentralstation, för att ta bussen klockan 09.15. Klockan 14.15 anlände Mullarna till Gjendesheim, och efter att ha studerat omgivningarna och ätit middag, efter det dagliga kortspelandet (Chicago) och utdelandet av sänger somnade det tappra gänget i den lilla stugan, “Trostreiret”, vad det nu kan betyda?!? Rickard vann och fick välja säng först.

16/7 På morgonen förberedes dagen med bland annat persedelvård. Arvid och Fredrik hade nya Ludhagskängor, på gott och ont. Sen bar det iväg, rakt uppåt med siktet inställt på Glitterheim. Vädret var strålande och grabbarna på utmärkt humör. Först upp till toppen på denna första brant var inte helt oväntat den svenska superbergsgeten Gustaf, number 99. Gustaf var också först att stampa snö, vilket vi gick förbi många gånger denna dag. Det blev en lång vandring, så lite kylning av fötterna i vatten blev också nödvändigt, men vädret var varmt så det blev till och med kortbyxevandring stundtals. Efter ett 15tal kilometer kom vi till ett block terräng avsnitt, vilket gjorde oss alla mycket trötta. Det var ett ständigt hoppande från sten till sten under flera kilometer. Väl framme i Glitterheim efter total ca 25km och 8 timmars fick vi rummet innanför en grupp tyskar. Järvens höga svarta stövlar och det tyska sorlet förde tankarna till andra tider. Vi spekulerade lika grundlöst som gärna i vad som skulla kunna ske på natten. :-D Sen vart det middag på ”hytten”, som vanligt med soppa till förrätt. Dessa hytter är verkligen förnämligt inredda. Här är det inte tal om att laga egen mat, vilket gör att packningen kan göras betydligt lättare. Men å andra sidan är det generellt sett rätt långt mellan varje hytte, ca 20 km. Rickard vann kortspelet igen!!! Nästan lite tjatigt.

17/7 Den stora bergsklättrar dagen. Dags för att bestiga nordens högsta bergm Glittertind, 2464 m.ö.h. Roar hade dock fått knäproblem så han tog fram de långa benen och gick runt berget. Rakt upp gick vi, först geten Gustaf och sedan med ett ständigt ökande avstånd till ”geten”, gick resten. Gustaf hade fått nys om ett par brudar som han skulle dricka ”after-walk” öl med i Spiterstulen, utan vår närvaro, så honom mötte vi inte förrän de var inne på 3e eller 4e ölen (obs! Man kan inte säga ”bärs” i Norge). På toppen var det full vinter så det medhavda varma kläderna kom väl till pass. Vi får väl säga att Fredrik, Arvid och Rickard såg ganska proffsiga ut i sina kläder medan Järvens utstyrsel var någhot besynnerlig, trots de svarta ”bootsen”. Utsikten fråmn toppen var mäktig! Sen bar det av nedför i en grön fin dal, som faktist hade vissa likheter med vandringen ned i Rapadalen. Totalt var vandringen ca 20 km, och det tog 8 timmar för klungan, men endast 6 timmar för Gustaf. Starkt! Nere i Spiterstulen blev det bastu och pojkaktigt slagsmål i pool. Lyxigt värre. Till denna plats kan man även åka bil så till och med en och annan japan kunde skymtas i mängden. Ingen notering om vem som vanni Chicago, så det var väl inte undertecknad då.

18/7 Dagen därpå börjades i kortbyxor och sol. En viss herre med svarta, ja just det boots, tog till och med av sig på överkroppen. En del längtande tyska blickar kunde anas bakom stock och sten! Vädret blev dock sämre, så i Visdalen mellan branta berg på var sida blev vi ”ifattsprungna” av ett fruktansvärt åskväder. Då var man inte så kaxig, men de rätta regnkläderna kom väl till pass. Vädret drog dock förbi så lunchen, de medhavda ”blinksen” kunde tas i solsken. Även det ett mycket bra norskt påfund. Till frukosten fixar man till de mackor (blinks) man vill äta till lunch. Viktigt är dock att man lär sig vika till pappret rätt. Vi kom väl aldrig upp i Roars klass, men han har ju å andra sidan tränat varje dag ända sedan han började skolan. Dagens mål var Leirvassbu, och Arvid som ju hela tiden legat i kön kom sist fram denna dag också. Ursäkten var dock god. Arvid hade ju ännu inte helt hämtat sig från sitt benbrott i åre. Leirvassbu ligger mycket fint i högaplin terräng (1401 m.ö.h.) vid en sjö. Här var det kallt och en hel del snö, och vandringen var på totalt ca 15 km, och det tog oss 6 timmar. Arvid Mulle 2, vars ena ben numera kallas ”Röda Rappet”, tog hem Chicagon.

19/7 Denna dag var det strålande sol hela dagen, och dessutom kanske den allra finaste vandringen, på totalt 20 km och 7 timmar. Vi gick i ett väldigt varierande och vackert landskap. Det var frysta sjöar, fina gröna ängar med massor av blommor, det var högalpin terräng, snö, det var vad och det var vattenfall. Helt perfekt! Vi fick till och med chansen att slå Gustaf som faktist inte kom först fram denna dag. Gustaf var nämligen magsjuk, så hans strapats denna dag var inte mindre värd för det. En oerhörd kämpa insats helt enkelt. Framme i Gjendebu blev det bastu, middag och kortspel. Denn dag med några norskor, som gärna uppgicks med de tappra svenska mullarna. Sov gjorde vi i Haugastugu, dock inte Freddan som trots kortspels vinst valde att sova utomhus. Kanske för att denna lilla stugu var just det, ... liten!?!

20/7 Nu var mullarna rätt trötta så beslutet blev att ta det lugnt denna dag. Vi njöt av solen, badade (ca 10 grader i vattnet) och tog senare båten tillbaka till Gjendesheim, för att därifrån återigen ta bussen tillbaka till Oslo. Tack för dessa dagar! Jotunheimen var verkligen en hit! Denna resa kommer att gå till mulle-histroien som en av de allra bästa; mycket fint väder, ett fantastiskt landskap, inga mygg tack vare den höga höjden, mycket trevligt sällskap, god mat i trevliga hytter, Nordens högsta berg, svarta stövlar och kortspel som ständigt avgjorde sängfödelningen.

OBS! Denna text skrevs i april 2003, så en del detaljer om denna resa har tyvärr fallit i glömska, kanske på både gott och ont. Madrid April 2003, Vi tangentbordet, Rickard

Sarek Juli 1996

Stärkta av den lyckade vandring sommaren innan gav vi oss i kast med Sarek. Många av Sveriges högsta toppar och glaciärer ligger i Sareks nationalpark. Däremot har man valt att inte markera några leder eller tillåta några stugor för turister. Detta gör att ryggsäckarna blir tunga av mat i början eftersom man inte kan köpa någon på vägen.

Färden inleds den 15 juli med stålkråka till Gällivare och buss västerut. Bröderna Sundström förbereder sig in i det sista. Vi hoppar av bussen vid Sourvadammen. Trots att Tomi från filmen Jägarna erbjuder sig att köra våra ryggsäckar i sin sprillans nya pickup till andra sidan dammen hänger vi på oss ryggsäckarna och börjar gå. Dammbyggnaden från 1920-talet är imponerande, men ful! Efter någon kilometer på dammen kommer vi in i björkskogen. Ganska snart kommer vi till det första vadet som vi väljer att ta en bit uppströms från stigen. Efter vadet hittar vi inte den fina stigen igen utan följer mindre stigar uppför fjället. Vi slår läger just under trädgränsen. Bröderna Sundström bor i ett tält, Måns och Fredrik i ett och Rille och Jörgen i det sista. Bröderna Sundström satsar hårt på pasta och korv. Måns och Fredrik äter biff i kokosmjölk och curry med ris. Rille och Jörgen äter frystorkat.

Andra dagen inleds med ett spännande vad över Njabbejåkkå. Lektion1: Njabbe betyder "att ta med handen under kolten på en kvinna". Det konformade fjället Slugga ser vi i fjärran hela dagen medan vi vandrar söderut på kalfjället. Vi slår läger vid hängbron över Kukkesvakkjåkkå.

Tredje dagen är ytterligare en dag med vackert väder. I videsnår vandrar vi förbi Pierikjaures turkosgröna vattenyta. Bakom sjön syns Pierikpakte (1789 m ö h). Lektion2: Bergets namn betyder "det stupbranta galningsberget". Efter lunch i duggregn klarnar vädret och vi kommer fram till Rapadalen. Utsikten är så enastående som den beskivs i böckerna. Vi går åt sydost på hög höjd längs dalen. Vi tältar vid Snavvajaure.

På morgonen badar vi i det sexgradiga vattnet. Sedan bär det av nedför genom Rapselet. Jörgen gör ett djärvt hopp över en jokk och gör sig illa i armen. Skogen är bitvis parklikande här. Det är en stor upplevelse att få se älg på nära håll.

Femte dagen fortsätter vi genom skogen till nationalparkens gräns där vi gör lunch och förbereder oss för övernattning. Till vår förvåning kommer Lennart(?) Länta med båten nu så vi slipper vänta till nästa dags morgon för transport till Aktse. I Aktse väljer Måns att flyga till Saltoluokta och vi andra tar "motorvägen" norrut.

Två dagar senare återförenas vi och har en trevlig avslutningsmiddag på stationen. Vi sover tungt i riktiga sängar och tar sedan båten till Kebnats och bussen vidare till Gällivare.

Keb 95

Den första klassiska mulleturen gick till Kebnekaisefjällen i Juli 1995. Deltog gjorde Mulle 1, Mulle 2, Mulle 3 och Mulle 4. Alias Freddan, Arvid, Jörgen och Rille. Alias Thorneträsk, Arvidsjaur, Jörgenjärvi och Rikkaloukta. Historien börjar redan på en vinprovning hemma hos Rille i Täby. Jörgen var med för första gången och vi beslutade efetr några goda glas att vi skulle vandra tillsammans. Laddningen skedde framförallt i sportbutikerna. Ett par veckor före avfärd hade vi avstämning ute på Eknö. Vi kände oss alla rätt nöjda med den utrustning vi hade köpt. Freddan läste högt ur vandrarbibeln (Claes Grundsten alltså) Så kom han till avdelningen Fleecetröjor. Alla log nöjt, det hade vi ju allihop. " .... det finns tre sorters fleecetröjor" - oro i leden, hade man köpt rätt sort? Under hög stämning skapades vandrarramsor, "Mulle 1, Mulle 2, Mulle 3, Mulle 4, 1,2,3,4, Våra Prylar äro dyra, Bästa truppen Friluftsgruppen" - klassiskt.

mul14.jpg

Så var det dags, vi flög upp och började en kall julidag i Abisko fyllda av förväntan. Freddan gick först i början, därav fick han namnet Mulle 1. Vi gick upp längs den vackra kanjonen och sedan i fjällbjörkskog. Mot kvällen (nja, det var ju midnattssol den veckan så särskilt mörkt blev det aldrig) kom vi fram till Abiskojaure. Rille bjöd på spanskt rödvin och ostar. Helt rätt! I tältet är det mycket bök och skratt. Rille läser ur Jan Guillous "Ondskan". Andra dagen var det tungt till Alesjaure. Vi sparrades av familjen. Belöningen blir bastu med bad i jokken. Tredje dagen mot Vistasdalen möttes vi av iskall hård motvind och regn. Vid lunch började vi känna oss rutinerade. Lunch i regnet men under full kontroll. Vi började bli riktiga mullar! Så ner genom Vistasdalens mjukare natur med gröna deltalandskap, omgiven av branta, vassa, karga bergssidor, med fallhöjd om 1000 meter. Imponerande. Vi ser renar, renkid, ripor, ripkycklingar och fjällabb. Vi ser tre personer på hela dagen. I regnet når vi fram till Susanne i Vistasstugan. Vi hade dittils bott i våra tält men nu var det väldigt inbjudande med stugan. Vi var enda gästerna, Susanne bakade bröd till oss och vi bjöd på Whiskey, Utanför regnade det. Vi mådde bra! Fjärde dagen till Nallo. Spår av stora slasklaviner på vägen som gjort 2 meter djupa, flera meter breda och hundratals meter långa hål i marken. Vi ser inte någon person på hela vandringen. I stugan finns Kristina och Jörgen och Freddan lockas in. Snö bitvis runt stugan men Rille och Arvid ville ändå bo i tältet.

Eftersom Arvid alltid frös i sin Ikea-Jokkmokk sovsäck ville han att man inte skulle ligga onödigt långt ifrån varandra. Detta blev det sedan mycket tjöt om.

Femte dagen gick vi över den besvärliga blockterrängen mot Sälka. Förrädiskt då den var täckt av snö. Vi passerade sjö på 1056 som var täckt av snö. Freddans knä sa nu ifrån. I Sälka teamade Freddan istället upp med tyskorna för natten. Övriga tältade i dalen några km längre ner. Nästa morgon såg vi solen för kanske första gången den veckan. Härligt! Så fortsatte vi till Keb.

Sjunde dagen var det dags att gå upp på Kebnekaise. Vi lämnade en del packning på fjällstationen (700 möh) och började gå upp för den Västra leden. På 1000 meter är sista chansen att fylla på vatten. Ska det räcka? Upp till Kitteldalen med de branta kittelformade sidorna omkring. Brant stigning i snö upp mot Toulpagorni. Så upp till höger för grusslänten på Villnavarri till 1700 möh, så det kanske värsta - ner 200 höjdmeter. Snabb kall lunch i Kaffedalen där det är riktigt kallt. och så upp mot toppstugorna på 1880 möh. Sveriges högsta byggnader.

kebnekaise-toppstuga.jpg

Där lämnade vi ryggsäckarna. Så upp mot toppen, nu på snö igen. Vandringsstavarna är till god hjälp. Sista biten är brant man får ta hjälp med händer och sparka in sina gummistövlar med kraft i snön. Plötsligt är vi uppe - och hu så brant. Mot väster stupar det brant. Sikten är god, vi ser långt, långt. På vägen ner rutschar vi på baken på snöfälten. För första gången slår vi Grundstens tidsuppskattning genom att gå på 8.15 mot beräknade 10-12 timmar. Turen är 24 km med total höjdskillnad om +1800m och -1800 m.

Åttonde dagen defilerar vi till Nikkaloukta. Jörgen o Freddan vadar stor jokk. Vi beslutar oss för att tillbringa sista natten i Narvik och hyr en bil. Vi förväntar oss inget nattliv, särskilt inte i vårt skick, skäggiga och med vandringskläder. Men på nattkröken blir vår pub Peacock full och vi är plötsligt helt rätt. Freddan lär sig vad sykeplejer betyder och Rille är i toppform. Ca 28 öl enligt Freddans nota.

Den första Mulleresan var till ända och vi visste att det skulle bli fler! 

 

Åre 93

Tre frilufts-rookies har kul i Åre sommaren 1993.

are1993.jpg

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.